Skalpelldansen - Jenny Milewski

Jag har tidigare recenserat Jenny Milewskis andra roman ”Yuko”, som inte var dålig, men som jag inte tyckte levererade helt. Efter att ha läst hennes första roman ”Skalpelldansen” är jag glad att jag läste hennes böcker i denna ordning för annars hade besvikelsen över ”Yuko” större, för, utan att jämföra böckerna i övrigt, denna är en mycket bättre och mer sammanhållen bok.

Skalpelldansen handlar om författaren Jonas Lerman som skrivit flera böcker om en tortyrmördande sadist. När Jonas bestämmer sig för att skriva om något annat istället, så märker han att det inte går. En hel del saker händer och gränsen mellan verklighet och fiction verkar suddas ut. Tvingar hans romanfigur honom att skriva ännu en bok eller är allt i hans hjärna eller...?

Boken lanseras som skräck, men det tycker jag är lite fel. Det är en spänningsroman och den levererar verkligen spänning. Det flyter bra och är en riktig bladvändare. Det är en mycket intressant story som berättas på ett mycket bra sätt. Jag gillade verkligen denna bok.
Den enda lilla kritiken jag har är mot slutet. Boken är värd en bättre avslutning. Nu blir det vad jag kallar ett SWF-slut (Efter filmen Single White female – Ensam ung kvinna söker, en spännande film med antiklimaktiskt slut som var över alldeles för snabbt), man känner… var detta allt?

Inte för att slutet gör boken dålig på något sätt. Det känns bara lite för snabbt, för enkelt. Men detta är ett problem man ofta hittar inom skräck- och spänningslitteratur och framförallt hos svenska författare. Jenny är dessutom relativt ny som författare (publicerad sådan åtminstone) och hon har enorm utvecklingspotential. Boken skapade stora förhoppningar hos mig och jag ser fram emot nästa bok från Jenny. Jag vet att hon skrivit en ungdomsroman men hoppas hon därefter fortsätter inom spänning-/skräckgenren för hon har verkligen en plats där.

Yuko - Jenny Milewski

Att skriva skräck är svårt. Att både få en bra handling, bra flyt och intressanta karaktärer samtidigt som man ska skrämma läsaren är få förunnat. Tyvärr lyckas inte jenny Milewski fullt ut i sin roman "Yuko", vilket är synd.

"Yuko" handlar om lantisen Malin som flyttar till en studentkorridor i Linköping och råkar hamna i ett studentrum där en japansk student, Yuko, nyligen tagit sitt liv. En japansk student som börjar spöka rejält för de i korridoren. Storyn är väldigt inspirerad av asiatiska skräckfilmer och däri ligger även romanens stora brist. Det känns som författaren har tänkt i filmbilder och inte i litterära bilder. Bilderna Milewski berättar hade säkert blivit mer skrämmande som en film än de blir nu. Det som ska skrämma blir ganska tunt och för en läsare som inte sett asiatisk skräckfilm så kan det nog bli ganska förvirrande och svårt att få rätt bilder i huvudet då de läser romanen.

Därmed inte sagt att romanen är dålig. Den har många kvaliteter och framförallt första halvan av boken tilltalade mig. Det är bra driv och Milewski lyckas bra med att fånga korridorslivet. Jag har själv bott i studentkorridor under många år på Ryds Allé i Linköping och även om vi var åtta i korridoren till skillnad från romanens sex boende, så ger boken sköna flashbacks. Detta trots att karaktärerna i korridoren är lite för stereotypa och endimensionella. Visst fanns en del korridorsgrannar under min tid i Ryd som gränsade till dessa stereotyper men här blir de lite för mycket. Allt från den slampiga till den tysta till besserwissern (eller den som ville vara besserwissertypen) till den ängsliga huvudrollsinnehavaren Malin (som jag måste säga irriterade mig mer och mer genom boken). Alla dessa var de jag såg framför mig då jag flyttade till korridor, men som tur var så var mina grannar mer flerdimensionella än de i boken.

Som sagt, första halvan i boken är bra, även om den inte skrämmer. När upplösningen väl närmar sig vänder sig boken mot en enkel lösning som inte känns trovärdig. Detta inkluderar ett besök på ett bårhus och själva crescendot i boken, som är lite för snabb och enkel.
Men så är det ju ofta i filmer och även under slutet av boken fick jag känslan av att författarinnan såg sin bok i filmbilder. Nu är detta inget ovanligt inom svensk populärlitteratur. De allra flesta av de svenska deckarförfattarna har samma problem i sina böcker. Det känns som de sett en amerikansk TV-deckare för mycket, eller som här att Milewski sett lite för mycket Ju-on och Ringu.

Boken har sina kvaliteter. Den har även sina brister. Jag vet att jenny Milewski är en relativt ny författare, jag tror detta är hennes andra roman och jag tror även att hon kan växa med tiden. Svensk skräck  och spänningslitteratur är genrer som det finns få intressanta namn inom. För er som gillar dessa sorters böcker så tycker jag ändå ni ska prova att läsa "Yuko". Den har en plats i litteraturen även om den inte når dit den siktar.