fredag 25 januari 2013

25 Januari

Miklós Fehér

Tyvärr har det hänt lite för ofta att fotbollsspelare dör på planen. Bäst minns vi Marc-Vivien Foe som dog under en landskamp 2003 men det sker ofta. En riktigt bra ungersk spelare dog 25 jamuari 2004 i en match mellan hans Benfica och Guimares.
Miklos feher var 24 år och tillhörde Ungerns landslag. I sin sista match hade han kommit på som avbytare och spelat fram till matchens enda mål då han plötsligt föll ihop. Allt framför TV-kamerorna. Han dog senare på sjukhus.

Att denna spelares död berört mig mycket beror på att jag såg matchen live streamad på datorn efter att ha spelat på den. Strax efter att Feher föll ihop bröts tyvärr den sändning jag såg och jag förstod då aldrig allvaret.




onsdag 23 januari 2013

Flight

Denzel Washington Oscarnominerades för sin roll i Flight och jag förstår inte varför. Troligen beroende på att 2012 var ett uselt filmår. För han spelar inte särskilt bra i Flight. Finns så många skådespelare som kunde gjort jobbet så mycket bättre och mer trovärdigt. Denzel kan inte spela alkoholist och onykter, han är inte tillräckligt bra för det.

Fast iofs är hela filmen inte särskit bra. Även den kunde blivit bättre genom små förändringar, som ett bättre slut. Som filmen är nu är den ganska meningslös och menlös och syftet med den är svår att fatta.

Vad handlar då filmen om? Alkoholiserad och knarkande pilot hamnar i flygplan som inte pallar en flygtur och störtar. Piloten ser till att nästan alla överlever. Piloten misstänks ha misskött sitt jobb pga att han var påverkad under flygningen. Piloten slutar dricka, men börjar direkt igen. Piloten har ihop det med en ex-knarkare, som till slut lämnar honom. Sedan vill jag inte avslöja mer för någon kanske vill se det hela.

Tyvärr är storyn tunn och Denzels skådespeleri drar ner det hela ännu mer. Efter jag såg filmen igår kändes det som en svag trea i betyg, men efter att ha sovit på saken så blir betyget en tvåa. En lätt bortglömd film som ingen kommer att minnas i höst.

Betyg: ** (2 av 5)


tisdag 22 januari 2013

22 Januari

August Strindberg

Idag är det 164 år sedan August Strindberg föddes. Ifjol firades Strindberg hela året då det var 100 år sedan han dog, men hade det inte varit bättre att fira honom 1999 då han hade fyllt 150?

Att läsa Strindberg ingår i skolutbildningen (eller gjorde då jag gick i skolan) och han anses som vår störste författare. men är han egentligen så bra? I mitt tycke är han rejält överskattat. Jag har läst de flesta "klassiska" författare och skulle inte ha med Strindberg på min topp 10. Det finns bättre svenska författare, tro mig.

August Strindberg har dock uppnått sådan status att den som kritiserar hans skrivande bedöms som icke-kunnig inom litteratur. men,men.. jag står för det jag tycker och jag anser honom överskattad.
Dock har han bidragit en hel del till svensk kultur på olika sätt genom hans pjäser etc så han ska ändå hyllas på sin födelsedag :)


måndag 21 januari 2013

21 Januari

Benny Hill


Idag är det 89 år sedan Alfred Hawthorne Hill föddes. När han började uppträda tog han sig namnet Benny efter sin favoritkomiker Jack Benny. Benny Hill hade sedan ett långt liv i underhållningsbranschen och dog 1992.

mest känd är han för Benny Hill show, som idag kan ses som sexistisk och löjlig. Men alla har någongång skrattat åt Benny Hill, så är det bara :) Jag vet att jag (och även resten av min familj) gillade att skratta åt Benny Hill då jag bodde i England i mitten av 70-talet.

Idag är det definitivt inget jag skulle titta på och hans humor har inte åldrats bra. men likväl så sänder jag en tanke till honom på hans födelsedag.



lördag 19 januari 2013

19 januari

Peter Åslin

Idag är det ett år sedan  ishockeymålvakten Peter Åslin avled, bara 49 år gammal. Han var en av de stora målvakterna, men som ändå aldrig gavs de chanser han var värd.
Född i Norrtälje och debuterade i deras A-lag som 14-åring, via AIK (2 SM-tecken som reserv bakom Leidborg) och sedan till Leksand där han verkligen slog igenom. han var en av de stora skälen till att Leksand gick till finalspel 1988/89. Sedan bar det av till HV71 där han vann SM-guld som förstemålvakt.

I landslaget fick han tyvärr aldrig rätta chanserna. han fick oftast vara andremålvakt och det är väl en av orsakerna att de stora proffskontrakten i NHL utebelv. VM 1986 gjorde han sitt livs match mot Sovjet och höll på att leda Sverieg till VM-guld. Likförbannat fick han sedan återigen bli andremålvakt. Det är sorgligt men ett öde många bra målvakter möter. Det räcker med att en annan anses bättre så får du stå tillbaka och kanske aldrig får chansen att visa vad du går för.

Ett år innan han dog drabbades han av stroke och 19 januari 2012 avled en av de stora, som tyvärr numera verkar vara för bortglömd för vad han egentligen uträttade på isen.



Allt Faller

Nej, det är inte särskilt roligt. Allt faller är verkligen inte stor humor. jag vet att det inte är meningen att var en serie man gapflabbar till men det hela blir bara löjligt. Inte ens det dramatiska, det tragiska i serien blir särskilt bra.
När folk klagat på Allt faller så har ofta svaret blivit att det inte är meningen att det ska vara ett nytt Solsidan. men så bra då, eftersom Solsidan är något av det minst roliga som visats på TV.  Solsidan och Kontoret, usch nej. Det verkar vara någon på TV4 som helt saknar humor som är ansvarig för att man skapar och köper in sådana program. Säkert samma person som säkerligen själv tycker att Stefan och Krister är briljanta. Står det humor eller komedi om ett program på TV4 så vet man att det inte är kul. Jag förstår att Allt faller tappade över 300 000 tittare till avsnitt 3 och 4. fortsätter det är det väl bara Jonas Gardell själv som sitter och ser de sista avsnitten.

Idén att skådespelarna (eller komikerna) ska spela sig själva är så tråkig, förlegad och ointressant. Det hela faller platt och Allt faller syftar nog till just det. Allt faller platt och framförallt Rheborg visar att han bar akan spela en roll och han gör det inte bra.

Det hela blir så uselt som bara svenska produktioner kan bli. Även om jag verkar vara en av de få som inte tokhyllar "torka aldrig tårar", så är det ändå där som Gardell gör sig bäst. Jag har sett honom live flera gånger och han kan vara tokrolig, fräck och så men det är den mer dramatiska, tragiska sidan och snabba vändningen från komik till tragedi där han gör sig allra bäst. Det är kanske därför jag älskar mitt videoband med "Kim och Jonas" eller om det var "Jonas och Kim". Det var innan Gardell blev stor och känd och riksbög och istället (kändes det som) var mer sig själv.

Nedan är ett klipp jag hittar som visar Gardells storhet.

 
 
Men Allt faller gillar jag inte. Tyvärr.


fredag 18 januari 2013

18 januari

Karlavagnen 20 år

Vem har kunnat undvika att någon gång lyssna på Karlavagnen. Jag har ofta åkt bil vid den tiden på kvällen och Karlavagnen har då funnits som en tröst i natten. Med sina oftast intressanta ämnen och oftast intressanta inringare så har Karlavagnen vid flera tillfällen varit lysande radio.
Ibland har det varit tvärtom. Är ämnet för lyssnaren ointressant och bara gnälliga skitar ringt in så har det istället varit omöjligt att lyssna på, Vid sådana tillfällen behövs bra programledare och jag måste verkligen säga (utan att för den skull säga att någon programledare nu är kass, förutom Peter Wahlbeck) det var bättre förr.
Lisa Syrén, Marcos Birro, Stina Wollter är saknade. Enligt mig är dessa tre de bästa Karlavagnen haft. Jag lyssnar alltid då jag åker bil sent (vilket är vanligt) och hörde man att någon av de tre skulle vara programledare så visste man att det var njutbara 2 timmars Karlavagnen den kvällen. Ofta intressanta ämnen och verkligt duktiga programledare som kunde få ut det bästa av de som ringde in.

Karlavagnen är fortfarande bra men har varit bättre. 20 år sedan första programmet idag och jag hoppas de får minst 20 år till. Tack Karlavagnen för allt sällskap genom åren.

torsdag 17 januari 2013

17 Januari

Sjonni

För två år sedan idag dog isländska sångaren och låtskrivaren Sigurjón "Sjonni" Brink. Han blev endast 36 år och dog av ett slaganfall två veckor innan islands uttagning till ESC. En tävling som han försökte kvala in till flera gånger men inte nådde ända fram.
2011 vann dock hans låt, kanske som en hyllning till den nyss avlidne artisten eller så enbart för at det var bästa låten. Han fick dock aldrig uppleva framgången men hans fru och fyra barn fick något extra att minnas honom med.

Sjonni var en bra sångare som kanske skulle fått lite framgång utanför islands gränser om han fått vara med i ESC.



tisdag 15 januari 2013

15 januari

Wikipedia 12 år

Hur skulle vi klara oss utan Wikipedia? Troligen bra, men det skulle bli jobbigare att kolla upp saker :)

15 januari 2001 kom Wikipedia på nätet men det dröjde många år innan folk började använde det på allvar. I början var det väldigt många och väldigt felaktiga ändringar som gjordes på sidan men det har blivit bättre genom åren. Fortfarande är dock Wikipedia i sig ingen källa att lita på och hänvisa till (även om Skolchefen i Enköping en gång gjorde det enkelt och använde sig av Wikipedia som källa. Ganska dåligt).

Wikipedia fyller år och idag och lär finnas kvar i många år. Grattis!

Land of the dead


 

Zombiefilmer är några av mina favoritfilmer, åtminstone då de görs bra. För tyvärr finns en hel del skräp gjort inom genren. Måna C-filmer slänger in ordet zombie i titeln och visar sig sedan vara så usla att de inte går att se klart. De måste ses dock, för ibland döljer sig pärlor även bland de zombiefilmer som fått låga betyg på IMDB.

Ibland görs även bra, mer påkostade zombiefilmer och Land of the dead är en av dessa. I framtiden lever Zombies och människor nära varandra, människorna i säderna och zombies i områden utanför städerna.  På nätterna gör vissa människor attacker in i zombieområden för att nöjesdöda dem. Det görs bl.a. genom att skjuta fyrverkerier i luften, för när zombies ser sådana blir de tydligen så fascinerade att de stannar och tittar upp mot skyn. Åtminstone tills den dag en smart zombie dyker upp. Du läste rätt, för en gångs skull finns det en zombie som kan tänka mer rationella tankar och han blir den som leder zombies i en attack mot människornas stad.

Filmen är välgjord, vilket inte är så konstigt då Romero, som är regissör, alltid gör välgjorda zombiefilmer. Denna har dessutom ett extra lager och man känner för och med zombieerna som här inte bara blir menlösa, elaka mördarmaskiner.
Land of the dead är en av de bästa zombiefimer jag sett på ett bra tag. Både välgjord, välspelad och lite annorlunda. Den är definitivt ingen rysare som det sprutar onödigt blod i utan kan ses även av de som annars inte gillar liknande filmer.
 
Betyg: *** (3 av 5)

måndag 14 januari 2013

14 januari

Bobbys död

Minns ni 10-årige Bobby Äikiä? Jag hoppas ni gör det. Den lilla pojken som systematiskt misshandlades och torterades (både fysiskt och psykiskt) av sin mor och styvfar och som sedan mördades och dumpades i en sjö?
Idag är det 7 år sedan han dog. Och jag hoppas hans öde aldrig glöms bort.

Jag klarar inte av att skriva om vad han utsattes för, det är för fruktansvärt. Det finns gott om sidor som beskriver både det och efterföljande rättegångarna på mycket bra sätt.

Mamman och Stypappan dömdes inte till mord och har idag släppts fria då de satt av 2/3 av sina 10-åriga straff. Jag är för att inte spärra in folk för evigt, men läser man detta fall så inser även jag att straff som döms ut ibland är för små.

jag vill inte gå in i en sådan diskussion heller. Jag ville bara påminna er om Bobby idag så han inte glöms. Och på samma gång vill jag uppmärksamma er om att liknande saker händer varje dag. Barn misshandlas av sina föräldrar och andra de ska kunna lita på. Tyvärr känns det inte som det alltid tas på tillräckligt stort allvar.

Bobby, vila i frid. Det kan inte vara sämre än det helvete du hade i livet.

Fjällbackamorden

Ett av vinterns hetaste debattämnen på Twitter har varit Fjällbackamorden. Åtminstone under 10-12 dagar så var det kul att läsa alla kommentarer (som till 99% var rejäla sågningar). 2 avsnitt av denna svenska deckare sändes och tydligen planeras fler. Bevare oss väl; Fler? fler avsnitt av denna skit? *suck*

Det var nämligen bedrövligt dåligt, det var så dåligt att det inte ens var roligt (vilket många kalkoner blir). Manus var uruselt och skådespelarna ännu värre (men då Claudia Galli annars varit Ok, så kanske det var manus och regi som gjorde skådespeleriet ännu sämre). Dessa två deckare var nog det sämsta som SvT lagt ner pengar på under flera decennier. Om folk börjar skolka från TV-licensen så är det Fjällbackamordens fel. För vem vill vara med och sponsra ren dynga?

Innan det sändes skröt Camilla Läckberg om serien och kallade den en "svensk Morden i Midsomer" och hon kallade sig "Sveriges Agatha Christie". Som ni ser så har Läckberg fått rejäl hybris. För även om Morden i Midsomer också är lite orealistiska så är det bra skådespelare (John Nettles var alldeles utmärkt som Barnaby) och det fungerar på en nivå som Fjällbackamorden aldrig kom i närheten av. Och att jämföra sig själv med Christie är bara idioti.
När kritiken var som starkast mot Fjällbackamorden så visade Läckberg ingen ödmjukhet alls utan gick i svaromål på Twitter med oavsiktlig komik. Hon skrev bl.a. att hon sålt 20 miljoner böcker i 50 länder och så många kan inte ha så fel. Vad det nu har med en urusel TV-serie att göra. Dessutom twittrade hon att de som klagade var män med små kukar. Hmm.. "klagade"? är det det man gör då man inte gillar det Läckberg gör, dessutom var flera av teittrarna och recensenterna som sågade Fjällbackamorden kvinnor. Dessutom har männen små kukar, ja, de som såg hennes karl få snoppmassage i första säsongen av Robinson vet ju att män med små kukar är något som Camilla Läckberg har stor erfarenhet av.

Sedan startade hennes kändisvänner en liten kampanj på Twitter, som de alltid gör då någon i bekantskapskretsen "far illa". När en programledare tidigare i vintras fick en tweet som ifrågasatte klänningen produktionen satt på henne eftersom hon hade för liten byst för att passa i den, så började genast samma klump människor som nu försvarade Läckberg, även försvara denna programledare. Med sig fick de genast den klump twittrare (främst kvinnor) som är kändiskåta och verkar tro sig vara vänner med kändisen bara för att kändisen en gång svarat på en tweet. Detta drev vände sig sedan mot mannen som kritiserade klädvalet utan att förstå vad han menade (att programmets klädansvariga inte gjorde ett bra jobb). Samma sak var det med Fjällbackamorden och det är väl helt Ok att vänner går in och stödjer. men när en Expressenreporter som ibland verkar vettig och ibland är för kändis- och premiärkåt börjar försvara det för att han är vän med Läckberg och för att han gärna vill bli bjuden på mat hemma hos henne och Polismartin igen så tappar han all sin trovärdighet (om han nu haft ådan innan).

Hmm.. detta blev inte bara kritik mot Fjällbackamorden, men det beror enbart på attdet var så uselt, så fruktansvärt uselt att det bästa för mänskligheten är att det glöms bort, för alltid!
Om SvT tänkt exportera denna serie så kommer all den positiva känsla som finns i utlandet efter Millenietrilogin (som jag förvisso inte tyckte var bra, men som uppskattades och var bättre gjord än Fjällbackamorden) att vändas till att världen hånar svenska deckare.
Kanske blir Fjällbackamorden det som mördar svenska deckargenren, som hållit på lite för länge!?

TV-deckarna får inte ens betyg av mig då jag inte ger ut negativa sådana. Att folk tittade på detta betyder inte att det är bra. Massor av svenskar såg senaste Åsa-Nissefilmen också och massa annat skräp. Dessutom visas det ibland riktigt bra filmer från mindre vanliga filmländer på SvT, filmer som är otroligt bra men som tyvärr inte når ut och får bra tittarsiffror. Så det säger ingenting.

Nä, när och om det blir fler Fjällbackamord på TV så kan du gott se vad som helst annat istället. Eller diska eller tömma avloppen eller vad som helst som ger mer än detta skräp.

söndag 13 januari 2013

13 January

Bill Bailey  49 år

Bill Bailey är ett känt ansikte för er som ser QI på BBC. Eller så såg ni honom i Black Books. En komiker och musiker som är rolig och duktig.

han heter egentligen mark Bailey, men var så duktig på att spela en låt med namnet Bill Bailey i titeln att hans lärare började kalla honom Bill :) I snart 30 år har han hållit på med Stand up och turnerat England. han är en av de bästa komikerna i England idag men tyvärr ganska okänd utanför England. Åtminstone då det gäller Stand Up. QI och hans naturserie om babianer har fler sett men har ni möjlighet så se någon av hans Stand up-shower. Han blandar komik med musik och politisk humor. Han har offentligt gått ut med att han röstar å labour och har medverkat i reklamkampajer för dem.

Smart humor av en man som är smartare än man kan tro.




Grattis på födelsedagen Bill

lördag 12 januari 2013

12 januari

Agatha Christie - död 37 år

Idag är det 37 år sedan deckardrottningen Agatha Christie gick bort. En författarinna alla har läst något av och troligen sett någon av filmerna som gjorts på hennes böcker. Mordet på orientexpressen med Peter ustinov och Ingrid Bergman är en klassiker och riktigt bra.
vad finns det att säga om henne egentlige mer än att hon är orsaken till alla mysiga lantliga engelska deckare vi ser på TV och både Poriot och Miss Marple syns igenom i flera andra deckarförfattares verk.

Christies pjäs Mousetrap har spelats över 25000 gånger i London sedan premiären 1952 och ingen pjäs har spelats längre än den. Jag ahr ännu inte sett den men har inte haft brådska då den ju troligen gå även nästa gång jag är i London :)


Ibland känns det som om Christies böcker förringas eller glöms bort en del. De är (i de flesta fall) riktigt bra deckare och alla är värda att läsa. Känner mig sugen på att läsa dem i utgisningsordning någon gång.

Agatha Christie blev 85 år, så hon fick ett långt och givande liv och man kan minnas henne och hennes verk utan att känna att hon hade så mycket mer som hon kunnat uträtta.


fredag 11 januari 2013

En bugg

Jag har upptäckt en bugg i blogger, eller kanske är dte jag som gjort fel?
Nåja.. när jag lägger in inlägg för tidigt för att publiceras vid annan tidpunkt så fungerar det inte. 2:a gången en dag försvinner och det är irriterande. Nu får ni vänta ett år på att få reda på vad som hänt 11 januari :)

torsdag 10 januari 2013

Hembiträdet - Marie Hermanson


Jag har hört mycket gott om Marie Hermanson, både från vänner och från kritiker. Under åren har jag samlat på mig flera av hennes böcker men aldrig tagit mig för att läsa dem, även om Musselstranden emellanåt känts lockande. Häromdagen tog jag dock fram en av hennes böcker ur hyllan och började läsa. Det var en ren slump att det blev hembiträdet. Jag vet att det inte är Maries första bok men har svårt att se att de är tvungna att läsas i en viss följd.
Om Hembiträdet är något att gå efter, om det är en bok som är representabel för hennes övriga verk så känner jag mig både lurad av de som tipsat mig om henne och inte alls sugen på att läsa fler av hennes böcker.

 
Tanken med Hembiträdet kändes gott. Boken handlar om Yvonne som, antingen för att fly sitt egna tråkiga liv eller för att hon har en psykisk störning som inte behandlas i boken, vandrar runt i ett villaområde och tittar in i husen och fantiserar bort sig bland husens invånares liv. Den tanken kändes intressant. För även jag har emellanåt funderat vad som finns bakom gardinerna i lägenheter och hus man passerar. Vad finns för människor där bakom? Vilka tragedier gömmer sig bakom blommig gardiner och krukväxter? Finns månne den rätta där bakom, fast i ett liv utan mening? Eller är alla lyckliga och det bara är i min lägenhet det är smutsigt och ledsamt?

 Även om inledande känslorna om boken alltså är positiva så faller det sedan snabbt utför. Och det på ett märkligt sätt. Det fanns så goda premisser och så slarvas det bort genom orimligheter och, kändes det som, brist på motivation hos författarinnan. Det är just det som får mig att tveka inför läsandet av fler Marie Hermanson böcker. Har hon ingen energi att fullfölja en roman? Har hon bara massa bra idéer som inledningsvis gör boken lockande, och som sedan bara blir löjliga och aldrig når fram till ett bra slut? Jag vet inte men eftersom jag har 4-5 böcker till av henne hemma så lär jag ge henne ytterligare en chans.

Hembiträdet kan jag dock inte rekommendera till någon. Förutom de som vill se hur man kan få en bok att tappa mening snabbt och rejält. Boken är indelad i 4 delar och ser man del för del så blir de allt sämre, både storymässigt och på sättet de är skrivna.

Enbart det faktum att bokens inledning var lockande och själva tanken bakom boken var bra så får den 2 i betyg. Den sista halvan av boken är inte ens värd hälften av det.
Betyg: ** (2 av 5)

10 Januari

Pat Benatar 60 år


I början av 80-talet satt jag som klistrad framför radio varje torsdagkväll beredd att spela in alla låtar från kvällens Poporama med Kaj Kindvall. Jag lyssnade på programmet under många år och många blivande storheter spealdes för första gången i just det programmet (samt även en del i Discorama, som väl sändes på lördagar!?). Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag hörde Ratatas "För varje dag", jag föll direkt. Likaså då jag hörde 800 grader och Visages "Fade to grey". Det var tider det, musiken var bättre då i mitt tycke och jag har många minnen till flera låtar från den tiden.
En, för mig då okänd, sångerska fastnade jag för direkt då hennes "Fire and Ice" spelades i Poporama. Just det, Pat benatar. En rocktjej med otrolig röst. Jag hade inte hört henne tidigare men det visade sig att hon släppt två stycken LP innan. Båda riktigt bra, liksom "Precious time", som "Fire and ice" kom från och även skivan efter var kanon. Sedan gick det lite utför tyckte jag. Inte för att jag hört hennes 5 senaste skivor :) Kanske ska försöka hitta dem så jag kan lyssna på dem innan jag dömer ut den senare delen av hennes karriär.

Pat benatar föddes idag för 60 år sedan. Hon debuterade på skiva 1979 med "In the heat of the night", döpt efter låten med samma namn. En låt som Smokie gjort (minns ni dem?). På skivan fanns även Smokies "If you think you know how to love me" samt en låt av John Cougar Mellencamp (eller om det bara var John Cougar på den tiden) och en utmärkt version av Alan Parsons Projects "Don´t let it show" (tänk så mycket bra musik det fanns på den tiden).

På skivan efter lånades det fortfarande en del låtar, bl.a. Kate Bushs "Wuthering heights" men Pat skrev alltmer själv. Och just "Fire and ice" blev hennes första hit som hon varit med och skrivit själv. På skivan efter skrev hennes gitarrist och nuvarande man, Neil Giraldo,  flera låtar med Billy Steinberg, som senare skrev "Like a virgin".

Pat håller ett rekord. 4 år i rad (1981-84) fick hon Grammy som bästa Rocksångerska. Ingen annan har lyckats med en bedriften. Pat var riktigt stor de här åren men med femte studioalbumet så började lyssnarna tröttna på henne, trots hits som "We belong" och flera grammynomineringar så hådde hon aldrig upp till de försäljningssiffror hon hade under 80-talets första år.

2003 kom hennes senaste (och sista?) studioalbum, "Go", som bara sålt ca 34000 exemplar, jämfört med henens andra Lp som sålde 3 miljoner ex.
På senare år har hon turnerat med andra gamlingar som Loverboy. Men vad hon gör i övrigt vet jag inte, kan vara kul att ta reda på :)



Grattis Pat Benatar!







 



onsdag 9 januari 2013

9 Januari

Lara Fabian 43 år

Lara Fabian är nog den allra bästa sångerskan som är och varit aktiv de senaste decennierna. Oavsett vad man tycker om hennes musik så finns det inga många som når den perfekta sångrösten som hon har.
Född i Belgian 1970. Numera boende i Kanada. 1986 inleddes hennes karriär som sångerska och hon är enorm i fransktalande länder. Detta då hon mestadels sjungit på franska men hon har gjort skivor och låter på många fler språk och är en av de allra största sångerskorna, även om hon är relativt okänd i Sverige.

Älskad av sin publik är hon också. Inte bara för sin musik utan för att hon bjuder på sig själv och är en känslig själ (och ofta visar det).
Hur mycket hennes fans älskar henne kan märkas i nedanstående klipp. Publiken sjunger hela hennes "je t´aime". Om jag förstått det rätt så är det en sak som hennes fanclub och Lara´s pianist kom överens om. Det är därför han slutar spela i början :)

Otroligt och alla artister skulle nog vilja ha sådana fans

 
 
 
GRATTIS Lara!

måndag 7 januari 2013

7 januari

Donna Rice Hughes 55 år

Inte många kan "skryta" med om att ha varit med om att påverka USA:s politiska framtid på det sättet som Donna Rice (som hon då hette) kan göra. 1987 kom det fram att hon haft en kärleksaffär med den gifte Gary Hart. Hart var då presidentkandidat och många trodde att han skulle bli näste demokratiske kandidat att utmana epublikanerna om presidentposten. Valet innan blev han knappt slagen av Mondale i kampen som demokraternas kandidat; han vann fler stater än den tråkiga Mondale, men Mondale vann fler elektorsröster. Senare fick Mondale stryk av reagen i valet. Det fanns dock flera som menar att Hart varit en bättre kandidat.

1987 startade han sin kampanj mot valet 1988 men snabbt kom det fram at han haft en utomäktenskaplig affär med fotomodellen Donna Rice. Något som startade en diskussion i USA om en presidentkandidats privatliv skulle påverka hur han sköter sitt jobb som president. Folket sade sitt och tyckte att det inte spelade roll men när demokraterna satte igång med sina förval så visade det sig att hans stöd hade sjunkit rejält hos väljarna. Dock inte bara för affären utan även för hans sätt att hantera media.

Donna Rice tjänade en hel del på affären, som ju alla som hamnar i liknande sitsar verkar göra. Till skillnad från andra kvinnor som satt på politiker och blivit kända på det, så tackade Donan Rice nej till Playboy och är nu VD för en organisation som jobbar mot porr på internet.

Vad som hade hänt om affären inte kommit fram eller om den inte funnits vet ingen. Men Hart hade varit en bättre kandidat än usla Dukakis, som fick storstryk mot George Bush (den äldre) i valet 1988. hade demokraterna vunnit där så hade världen sett annorlunda ut idag, därmed inte sagt att Hart kunnat fixa det.

Nåväl, Grattis Donna Rice Hughes



söndag 6 januari 2013

6 Januari

Konståkarattacken

Nancy Kerrigan var 1994 den klart bästa amerikanska skridskoåkerskan. bakom henne fanns namn som Michelle Kwan och Tonya Harding. Tonya hade fram till detta varit den bättre av de två och 1991 slog hon konståkningsvärlden med häpnad med sina trippelaxlar. 1994 var hon dock en fallande stjärna medan Nancy Kerrigan  var på väg upp.

6 januari 1994, innan amerikanska mästerskapen (som skulle avgöra vilka som skulle tävla för USA i OS i Lillehammer) slogs Nancy ned av Tonya Hardings fd man och hennes livvakt. Syftet var att bryta benet på Nancy men hon klarade sig med ont och blåmärken. Hon kunde dock inte medverka i Amerikanska mästerskapen och här kommer ironin i det hela. Tonya Harding vann mästerskapen och kvalificerade sig för OS. Eftersom USA hade två platser i konståkningen så hade Tonya tagit sig till OS även om Nancy hade varit den enda som var bättre i kvalet. Så allt detta hade inte behövt hända.

Nancy Kerrigan fick ändå en plats i OS på bekostnad av Michelle Kwan eftersom alla inom konståkningen bedömde Nancy som så mycket bättre än sina konkurrenter. Nancy tog sedan silver i OS men fick stämpeln som otrevlig mm i amerikansk media efter att hon lämnat OS innan avslutningsceremonin och istället var med i en parad på Disney world, en parad i vilken kameran fångade upp henne säga något som kunde tolkas negativt om just den paraden.

Efter det tappade Nancy Kerrigan sponsorer och hennes karriär gick i stöpet.

Så hade Tonyas fd man och hennes livvakt bara litat på Tonyas konståkningsskicklighet så hade framtiden för många sett annorlunda ut;

Tonya hade blivit ihågkommen för den stora konståkaren hon var istället för att nu enbart bli nämnd i negativa termer om attacken (oavsett vad Tonya själv visste om den i förhand) och om hennes struliga liv efter att attackens orsaker uppdagats.

Nancy hade inte blivit först så skyddad av amerikansk media som det offer amerikaner älskar att älska, för att sedan få sin image helt förstörd av samma media med följd av att hennes karriär dog ut.

Dessutom drogs konståkningen som sport lite i smutsen, inte enbart för attacken i sig, utan för att den bedömning som domarna gjorde i OS var ganska kontroversiell. Många kände det som om Baiul fick segern antingen som en bricka i ett väst-öst-tänkande eller för att domarna var rädda att verka som om de daltade med Nancy pga det som hänt henne.





lördag 5 januari 2013

5 Januari

Vinnie Jones - 48 år

Vinnie är för oss fotbollsälskare i första hand känd som en vilde och buse på planen. men han var en vilde och buse som ändå var en bra spelare. han är mest känd för sin tid i Wimbledon, som han vann FA-cupen med 1988. Den finalen minns jag. Liverpool (mitt lag), skulle vinna enkelt mot detta uppstickargäng, så var det i alla fall tänkt, men ödet ville något annat.
Wimbledon tog ledningen i första halvlek. Liverpool dominerade stort och fick bl.a. ett mål bortdömt. I andra halvlek fick Liverpool en straff och INGEN hade tidigare missat en straff i en FA-cup final. Men självklart skedde det i denna match och Wimbledon vann 1-0.

Eftr tiden i Wimbledon spelade han i Leeds, Sheffield Utd och Chelsea innan han återvände och till Wimbledon och en kort sejour i QPR avslutade hans karriär 1999. Mindre känt om honom är att han 1986, innan han värvades till Wimbledon första gången, spelade i Holmsund i Umeå. Han hjälpte dem vinna sin div 2 serie och tog klubben till semifinal i Svenska cupen. Det var Holmsunds stordagar det (som började innan 1967 då man spelade i Allsvenskan). Numera verkar det som man samarbetar med Obbola och man gick upp till div 3 nästa säsong. Så kanske väntas en ny stortid för klubben?


För de yngre och de som inte gillar fotboll så är nog Vinnie Jones mest känd för sina filmroller. En karriär som inleddes redan 1998 med en roll i Lock, Stock and Two Smoking Barrels. Senast var det en röst i Madagascar  som stod på rollistan. Oftast spelar han Bad guy eller lite galen, både för att han är engelsman och Hollywood älskar sådana som Bad guys, men även för att han ser (och troligen är) lite galen.



Grattis på födelsedagen Vinnie!

Nystart

Nu kör jag igång en gammal blogg jag haft, fast med ny inriktning. För ett par år sedan läste jag mycket böcker och startade en bokblogg. Den var ganska populär och jag fick bl.a. förhandsläsa och recensera två böcker från olika förlag. Det var kul men satte för mycket press på mig att prestera och dessutom minskade min läslust en hel del under en period. Jag försöker läsa så mycket jag orkar, mestadels i badet, men ville börja recensera igen.
Så jag tänkte att eftersom jag även älskar film och musik så kan jag göra en blogg där jag skriver lite om allt sådan, recenserar det jag ser mm. Även TV och annat kommer jag skriva om.

Utöver recensioner blir det annat smått och kul. Kommer köra vissa saker mer permanent och ett av dem märker ni i nästa inlägg. Jag kommer varje dag ha ett inlägg om den dagen. Antingen en födelsedag, någon som dött, någon händelse av vikt som skett den dagen etc.

Så då vet ni att det varje dag finns nytt att läsa och ni kan besöka min blogg ofta :)


En del recensioner finns ute redan. Kolla in dem :)

Förlåt min vrede - Buthler / Öhrlund

Denna författarduo är en helt ny bekantskap för mig och tyvärr för dem så blir bekantskapen nog bara en bok lång. Boken inleds med att en knarklangare skjuts ihjäl, ett mord som sedan följs av flera.
Vi läsare får från början följa mördaren och polisutredningen i vartannat kapitel. Själva storyn är helt Ok och upplägget av boken skulle kunna den intressant. Kapitlen om mördaren är bra och välskrivna och jag vet inte
hur författarduon fördelat skrivandet men det känns som om det är olika personer som skrivit kapitlen. Kapitlen om mördaren uppvisar en helt Ok känsla för personens psyke och tankevärld och man vill gärna läsa mer av just dessa kapitel.
Däremot är kapitlen om polisutredningen mycket sämre. Språket är slarvigt och polisjargongen tyder på att den (eller de) som skrivit har sett alldeles för mycket på amerikanska polisserier och om deras bild av en utredning är korrekt så har de flesta andra svenska författare fel (inkl. de som varit eller är poliser) så jag utgår från att dessa herrar gjort svag research, förutom det de fått fram genom att se på TV, som sagt. De har försökt göra poliserna hårdkokta och samtidigt fyller de polisernas vardag med exempelvis tidigare problem (känns som de läst mycket av McBains böcker om 87:e) men det faller platt och blir snarare löjligt. Det var väldigt stereotypiskt. Poliser med problem hemma, kvinnlig polis som var lesbisk till följd av en tidig våldtäkt etc. och allt skrivet på ett sätt som visar att författarna egentligen inte har någon aning om vad de skriver om. Jag irriterades rejält över hur ytliga dessa poliser m.fl. var och till detta var det en urusel miljöbeskrivning. Hade de inte i de inledande kapitlen flertalet gånger skrivit att det var midsommar så hade läsaren inte haft en chans att veta när på året det hela skedde då alla vettiga referenser och känslor som skulle skapa en bra tidsbeskrivning saknades.

Som sagt. En bok som skulle kunnat blivit bra men som faller platt (och mer därtill) på de usla kapitlen om polisutredningen och på den svaga hanteringen av personerna och miljöerna i boken. det känns som om dessa herrar gjort det enkelt för sig och delat upp kapitlen mellan sig för det var sådan stor skillnad i hur det var skrivet och hur intressanta kapitlen var. Jag hoppas det är så de gjort iaf för då kan åtminstone en av dem skriva någorlunda bra. Har de skrivit allt tillsammans så är de två svaga författare som tillsammans inte räcker till och de borde då lägga karriären på hyllan.

Betyg: *  (1 av 5)

fredag 4 januari 2013

Döden går på auktion - Jan Mårtensson

Jag gillar Jan Mårtensson och hans "hjälte" Homan. Av en slump fick jag en hel bunt med Mårtenssonböcker då jag svarade på en annons där en man skänkte bort massor av böcker pga flytt. Innan dess hade jag uppfattningen att det skulle vara ganska tråkiga böcker, även fast jag inte läst någon av dem. Första boken jag läste bekräftade till viss del min uppfattning då den var ganska seg och fylld av fakta som gav känslan att Mårtensson var en rejäl besserwisser. Men efter den boken läste jag fler, eftersom jag ändå äger dem :) och mitt förhållande till hans böcker har blivit mer kärleksfyllt och Mårtensson är nu en av mina favoritförfattare.

Tyvärr håller inte alla böcker samma klass. Eller... jo, sättet de är skrivna på är alltid av bra klass men storyn och fallen som dyker upp i Homans liv är inte alltid så intressanta eller trovärdiga. Döden går på auktion är tyvärr en av de böckerna där storyn är svag och inte känns trolig eller logisk. Så denna bok med terrorism, CIA mm som ingredienser hamnar långt ner i min ranking över Mårtenssons böcker. Jag har dock många fler som jag inte läst så nästa gång får han kanske högre betyg än denna bok får.

Betyg: **  (2 av 5)

Vansinne - Dean Koontz

Dean Koontz är en av många underskattad författare. En hel del verkar ha fördomar mot honom och Stephen King, som är en författare Koontz ofta jämförs med. Faktum är att Koontz (liksom King) skriver bra, spännande böcker och litterärt så har de fler kvalitéer än det mesta folk läser. En sak som Koontz och King också har gemensamt är att de har bra inblick i människors psyke, något som märktes i denna bok.

Boken handlar om bartendern Billy som en kväll får ett meddelande under vindrutetorkarrna på sin bil. Meddelandet går ut på att han får två val. om han går till polisen så kommer en ung, blond lärarinna att mördas. Om han inte går till polsen så kommer istället en äldre kvinna som sysslar med välgörenhetsarbete att dödas. Billy tar lappen till en vän som är polis och de tolkar det hela som ett skämt. Ända tills dagen efter då en ung lärarinna hittas mördad. Därefter kommer ännu en lapp med omöjliga val för Billy och det hela är igång.

Boken är som sagt rejält spännande och är skriven på ett så levande sätt att den skrämmer mer än de flesta filmer jag sett. En bok man verkligen inte vill lägga ifrån sig.

Betyg:  **** (4 av 5)

The lost symbol - Dan Brown

Jag gillar Dan Brown. DaVinci-koden är IMO en briljant bok då det gäller uppbyggandet av spänning och konspirationer. Även hans andra böcker är OK men når inte upp i samma klass. Jag hade ändå höga förväntningar på denna bok eftersom den är den första boken Brown skrivit efter DaVinci-koden. Men jag blev lite besviken. Det är, liksom Browns övriga böcker, en bok man ogärna släpper ifrån sig innan man läst klart och den är ganska enkel att läsa. Det känns dock som om Dan Brown mer tänkt på den blivande filmen (för denna lär också bli film) då mycket i boken känns filmiskt och Langdon har formats mer efter hur Tom Hanks spelar honom än hur han porträtterades i de andra böckerna om honom.
Dessutom är storyn sämre än både DaVinci-koden och Änglar och demoner. Därmed inte sagt att det är tråkig läsning. Det känns som sagt bara så tillrättalagt för en kommande film och lite fjäskande för Frimurarordern.
Nej... Dan Brown kan bättre igen, hoppas jag.


Betyg: ** (2 av 5)

Unseen Academicals - Terry Pratchett

Köpte denna på engelska under semestern då jag hade slut på böcker hemifrån att läsa. Det var den första Skivvärld-boken jag har läst men jag tror det blir fler. Enda orsaken till att jag ens tittade på denna bok var att jag för något år sedan fick en otroligt rolig bok av en vän, Nanna Ogg´s cookbook skriven av Terry Pratchett. Det var en riktigt kul kokbok där en del recept går att förverkliga själv, t.ex. receptet på vatten och bröd :) Jag kommer recensera den boken senare. Humorn i den passade mig perfekt och gjorde att jag köpte Unseen Academicals. Unseen Academicals handlar dessutom om fotboll, vilket ju var ett extra plus :)

I boken tvingas Unseen University ställa upp i en fotbollsturnering, en sport som ofta leder till att någon dör. Diskussionen i lärarrummet då detta uppdagades var enormt underhållande att läsa :)  Jag känner ju inte till figurerna i Skivvärlden så det var lite svårt att komma in i bokens karaktärer och jag vet inte om de fyra huvudrollsinnehavarna, som det berättas parallellt om är återkommande figurer eller inte men de var en underhållande bunt.

Boken är skriven på ett mycket roligt språk med en hel del finurligheter som kan gå en förbi om man inte känner till vad de baseras på. Ett bra exempel är då Glenda säger åt köksan Juliet att tala bättre. Detta sker medan de åker i en droska;
"With your looks you could snag a man who thinks about more than beer and footie. Just speak with a little more class, eh? You don´t have to sound like -"
"My fare, lady"
Det sista sades av dvärgen som körde droskan, som ville ha betalt.
Om ni inte förstår vitsen så uttalas fare likadant som fair. My fair lady alltså :) Som ju handlar om kvinnan som fick en man av klass sedan han lärt henne tala bättre och mer korrekt engelska. Precis vad Glenda ville att Juliet skulle göra. Ja, ni fattar nog :)

Betyg: *** (3 av 5)

torsdag 3 januari 2013

Någon sorts frid - Grebe / Träff

En ny svensk deckare, eller spänningsroman som man valt att kalla den. Dock är det uttrycket lika felaktigt som det första då det aldrig blir spännande.
Boken handlar om psykologen och terapeuten Siri. En dag hittas en av hennes patienter död och man misstänker självmord. Siri blir knäckt av detta och börjar även känna att någon förföljer henne. Mer är det inte... Grebe / Träff är systrar och att den ena är psykolog till yrket märks inte i boken, varken i de kapitel som handlar om Siris terapistunder och inte i människokkännodom i övriga kapitel.

Förutom en tunn intrig där man som läsare direkt inser att de villospår författarna försöker lägga ut är just villospår, så är karaktärerna schablonmässigt utformade och saknar substans och är allmänt ointressanta. Person- och miljöbeskrivningar är sämre än de man hittar i en skoluppsats från en femteklassare. Och språket är inte mycket bättre.
Som i så många svenska deckare (eller spänningsromaner) så är språket bedrövligt. Man undrar om bokförlagen ens korrekturläser böckerna eller om man bara skickar dem till tryck direkt. Det är syftningsfel, grammatiska fel mm och det förtar läsglädjen. Att sedan boken är så erbarmligt tafflig och tråkig gör det till ett under att jag ens iddes läsa ut den. Hade det inte varit för att jag var på semester och hade begränsad bokhög att ta mig igenom så hade denna kastats ut innan jag ens hunnit halvvägs.

Det är kul att svenska deckare är populära men när de är så här dåliga så hoppas man nästan att deckarvågen är över.


Betyg  * (1 av 5)